Idag lämnar vi Tanger. För oss som har ett europeiskt pass är det hur lätt som helst att ta oss över sundet mellan Afrika och Europa. För oss är det billigt och säkert. För oss är det en 35 min lång färjetur. För människor som inte har ett EU-pass är det nästintill omöjligt.
Den senaste veckorna har över 1000 människor dött på Medelhavet främst utanför Libyens kust. I vattnet mellan Spanien och Marocko möter många samma öde. Människor försöker ta sig över i framförallt mindre gummibåtar och ofta tar båten fler personer än den är gjord för, långt ifrån alla kan simma. Sträckan är inte längre än 16 km på sina håll, men bevakningen är stenhård. Vi har hört berättelser om personer som försökt 10-tals gånger men gång på gång blivit tillbakavisade av något av ländernas kustbevakning.
Vi har varit på den afrikanska kontinenten i en vecka nu och träffat organisationer i Ceuta och Tanger och upplevt några av Europas mest fysiska murar på nära håll. Längs landsgränserna på fastlandet mellan Marocko och de spanska enklaverna Ceuta och Melilla skadas människor dagligen i försök att ta sig över de hårt kontrollerade, rakbladsförsedda staketen som täcker varenda cm av Spaniens gräns mot Marocko. Den största delen av Spaniens gränspolis (Guardia Civil) är centrerad till de här områdena och de skyr inga medel när det kommer till att hålla så många migranter som möjligt borta från att komma in i landet.
Av de som dör längs gränserna förblir många orapporterade. Det händer att Guardia Civil skjuter och misshandlar människor till döds eller lämnar dem medvetslösa på marockanska sidan stängslet för att sedan vända andra kinden till och dra nytta av att framställa regimen Marocko som den största boven i dramat inför ögonen på övriga EU.
Det råder ett hårt klimat i de städer vi besökt, människor från söder om Sahara möts av mycket rasism i såväl Marocko som Spanien. Men motståndet och organiseringen ökar, inte minst i Tanger där vi har träffat flera grupper i kampen mot rasism och för en värld utan gränser. En av dessa är ARMID (association Rencontre méditerranéenne pour l’Immigration et le Développement-Tanger) som har en tydlig politisk agenda, de vill krossa rasismen på alla nivåer, både institutionellt och på gatan samt öka integrationen för migranter i samhället. Likt många av organisationerna/nätverken i Tanger jobbar de på flera fronter. De har ett mottagningscenter dit migranter söker sig för olika typ av stöd, det kan innebära att en behöver hjälp att hitta boende, sjukvård eller juridisk rådgivning. De anordnar även workshops i olika yrkeshantverk (smyckestillverkning, frisör mm.) för att öka självständigheten och möjligheten till att kunna försörja sig.
Marocko har genomgått en stor förändring de senaste åren då alltfler människor stannar i landet istället för att ta sig vidare till Europa (vilket fortfarande är målet för många, men då det är svårt och kostsamt blir folk kvar i landet permanent). Detta innebär också ett större och starkare nätverk av migranter som själva organiserar sig för sina rättigheter och integration i det marockanska samhället. Det var fint att se att många av dessa grupper och organisationer nätverkar mycket sinsemellan för skapa en mer enad rörelse.
Med många intryck, ny kunskap och perspektiv på kampen här, lämnar vi Tanger och ser framemot att behålla kontakten för ett bra samarbete under Riv alla murar-kursen.
Riv alla murar 